Rosa strössel eller ullsockor?

Men hej snön vart tog sommaren vägen?
Det har nu under en ofattligt långt tid varit sommarvarmt och solsken i Oslo under dem senaste två veckorna, varje dag när jag traskat mot jobbet har solen lyst upp ansiktet på mig och jag har knappt kunnat vänta tills jag får gå hem igen och njuta dagen. Denna underbara sommarvärme som jag trodde skulle hålla i sig nu. Hallå växthuseffekten här kommer jag.
 
Men lagom till påsklovet som kom smygande så gjorde tyvärr och snön och ovädret detsamma. Ledigheten kom och drömmen om att sitter ute med min käraste i handen och en mjukglass i sikte försvann.. 
Det var hellre dags för att dra fram vinterjackan och oboyen igen. 
Inte för att det är fel på oboy men jag tycker ju att mjukglass med rosa-strössel är ganska najs. 
 
Så påsklov och snöbollskrig, tyvärr så är väll mitt lov slut på tisdag och jag kan nästan svära på min hatt att det är då solen kommer tillbaka igen. 
 
 

Chock och choklad hyllning..

All ära till ambulans personal.. 
Dagens inlägg, en hyllning.. Ni mänskliga trollkarlar.. Borde alla bli dubbade till riddare, Lancelot släng dig i väggen.. 

På väg till jobbet idag, när jag stiger in i tunnelbanan blir jag till min stora skräck mött av en äldre man som sitter och rycker precis som om han får ett anfall, vilket han ytterst troligen har också. Så jag, min kära och en räddande själ till rycket ut. 
Drar i nödbromsen, får mannen ner på golvet (som vid det här laget blivit blå— lilla) och ringer efter ambulans... 

Det är precis som på film.. Tre självlysande änglar kommer rusande med väskor och bård dundrande in i tunnelbanan.. 

Hyllning till våra räddare..  Mannen kom iväg för att få professionell hjälp. 

Själva står vi kvar för att vänta på en ny tunnelbana, reflekterande över vad vi precis har gjort. Har vi räddat hans liv? 

Så två stycken oboy glas senare när chocken lagt sig så känns de ganska bra ändå..  

Vinter-depressionen och vårskriket.

Jag har väll inte riktigt hittat tillbaka till den stora glöden som brinner så starkt inom alla fina bloggare här ute i världen. Jag önskar att jag hade både energin och förmågan att kunna dela med mig av mitt spännande liv, skämt å sido, jag har väll ett så normalt "svensson"-liv som man kan ha... 
 
Och på senare dagar har jag även blivit allt mer tacksam över det där hjärtskärande nostalgiska som alla gamla tatnter och farbröder tycker så mycket om. Just det med en bra bok, en kopp te och en käraste som håller mig i handen när vi är ute och går. Det är så mycket lättare att leva och dela om man inser att man är väldigt lycklig med just det man redan har framför sig. Usch så blödig jag känner mig nu. 
 
 
Och tack vare den stora vinter depressionen och d-vitaminbristen som jag tror att flera än bara jag lider av så ser jag verkligen fram emot den stora våren som jag verkligen hoppas kommer snart. Här om dagen påväg en från jobbet gick jag över den fina ån som så ljuvligt rinner förbi jobbet. Och jag kände vårskriket inom mig. Hade de inte varit för att jag egentligen är lite feg så hade jag nog bara släppt ut det, tagit stats och hållt fast i närmaste lyktstolpe för att sedan skrika ut till folket...