Lejonets frukost — brev

Tänka sig att en dag få ett brev på posten som va varken reklam eller räkningar. Minns ni känslan man hade som barn när ens brevvän svarade ett på ert förra brev. Knagglig ostadig svenska med små spretande kråkfötter men ändå var det nästan det bästa som hände på hela dagen (förutom lunch). 
Igår kväll satte jag mig vid skrivbordet, letade reda på mitt dammiga brevpapper och började skriva, inte bara för att de va imponerande nog utan jag trökade även igenom på skrivstil. Det måste nog ha varit åratal sedan jag gjorde detta. Snett och ojämnt blev de men ett helt okej brev till min kära farfar började ta sin form.. 

För övrigt sitter jag samtidigt och ser på the Tudors där en av karaktärerna sa något som fastnade som lim på fingrarna. 
"Om lejonet känner till sin egen styrka, kan ingen mann i världen kan kontrollera den." 
Jag är minsann ett lejon, medveten om min styrka, iallafall otroliga svaghet.. Frukost!! 
Är säkert som så att det är flera av oss där ute som skulle kunna gå total berserk om man inte fick frukost ELLER gud förbjuder, frukosten är slut eller om de är tomt för ost? 
Det är där mitt lejon kommer fram, dundrande, nästan eldsprutande.. Jag borde kanske ha varit en drake trots mina ynka 160 cm.. 

Vad är ett must för att er frukost ska vara komplett? 
Och hade inte världen varit bra otrevlig och det inte fanns brev? 
Gott folk fram med pennorna nu...

Flyter, flyger, flyr..

Så jag tänkte, nu med allt helvete som bryter lös, Stockholm och bombhotet i Oslo inatt. Så kanske det är dags att bara försvinna ner lite djupare i sig själv för att inte helt sjunka ihop depression.

Missfärgade måndagar..



Varför heter de blå—måndag? 
Eller är det bara i Norge som man säger så? 

Jag har varit på "rymmen" för länge för att egentligen ha någon mandat att bestämma vem som sa och vart det sas först. 

Hur som haver (barnen kär) så haver jag haft en måndags—sjuka ganska länge nu. 
Och visst är de underbart för era vackra ögon där ute att ständigt möta på deprimerande bloggar? I løøøv it... 

Och! Blå? Vadan detta? 
Blå är väll inte på något sätt en deprimerande färg? Varför inte grå? Eller svart? ELLER... Varför inte kallade de"missfärgad rosa måndag"? 
Ni vet när man målade med målarfärg när man va mindre (typ igår) och aldrig fick till den perfekta rosa färgen som prinsessans klänning skulle ha.