Memoarer och ballader.

 
 
Sitter här och funderar på vilken ålder som är lämplig för att börja på sina memoarer. Inte för att jag ännu har åstadkommit magnifika sagolika GIGANTISKT kolossala (matar på) saker här i livet, men jag vill ju säga att en del stunder gör jag ju saker som till och med imponerar eller förvånar mig själv. Och för att säga det så, jag tycker ju faktiskt att jag är så pass viktig att min historia är värd att berättas också. 
 
Och det mina vänner är något som alla borde tänka om sig själva. Din historia är också viktig, även om den enbart handlar om att du hittade ett brunt ägg i ägg-kartongen. 
 
Jag sitter gladeligen och lyssnar på vad en mina käraste (om så många andra också) runt om mig har lust att berätta om. Min älskade mormor har dessutom en häpnadsväckande förmåga att lyckas berätta samma dramatiska händelse fyra gånger på rappen utan att jag helt fått med mig hur hon lyckades med det. Men har man talangen att byta ut orden under en mening så att man fått sagt samma sak fyra gånger så är det också värt att lyssna på. 
 
Jag tror det är en stor svårighet vi har idag, just detta med att lyssna. Jag själv vet att det inte är helt lätt alla gånger att få med sig vad folk säger när man lyssnar. Det finns ju tyvärr för många momentet runt om oss idag som stjäl vår uppmärksamhet utan att vi ens lägger märke till de. Är det inte skrämmande? 
 
Så medan jag nu har lägenheten för mig själv så struttar jag runt i morgonrocken och lyssnar. Idag går det i gamla ballader från stora män. Som terapi för själen tycker jag, men det är väll så musiken skall fungera? 
 
 

Kvälls-hyllning till kärleken.

- Cornelis Vreeswijk

För dem delarna som inte kan somna

- När man behöver slappna av i kropp och själ.

Då får dem delarna av kroppen lyssna på musiken och göra som dem göra via meditationer och hellre bara röra sig till musiken. Tack för ännu en fantastisk låt.