/ realitet /

Pellepennan och Suddagumman!

 
 
Jag har precis stoppat i mig min sista fruktkola och snart inom en säker framtid så kommer jag att vilja ha mer, men det finns inte mer. Lika illa som när den sista chokladbiten i pappret åker i golvet eller som när man tappar den första korven i grillen medans man försöker sikta på brödet. 
 
Man vet att det finns mer och man vet vart det finns, men det hjälper inte om den platsen och tiden inte är här och nu. Far ända in i baljan!
 
Och det där med baljan fick mig att prompt leta reda  på en video från satlkråkan, barndomen va ljuv när man va barn. 
Men sidan jag kom in på går tydligen inte att spelas på i Norge, å andra sidan hittade jag mig en av dem mest dramatiska barnprogrammen från 60-talet. (bara att trycka på bilden, eget ansvar) Detta va tydligen ett väldigt populärt ritar-program för tanterna och gubbarna när dem var barn. Här ska man sitta samlade på rumpan runt dumburken i en kvart och kolla på en man som målar.  
Extatiskt, känner hur det glöder i kroppen av att dra fram min egen penna, Målle heter han (ironins vetenskap är ett ämne utanför min atmosfär) (men jag gör iallafall ett försök då och då) 
 
Jag fick iallafall som jag ville då berättar-rösten pratade på samma ”gammelsvenska” som våran kära Astrid. 
Gammelsvenska tror jag inte är det helt politiskt korrekta namnet för ordentligt rent språk men jag skulle ändå vilja hålla en slita minut för det svenska språkets försvinnande pga dagens mång-kulturella samhälle..
 
 
Och där kom suget efter mer kola, jag hann med ett inlägg. Jaja, det är lördag imorgon. På gensyn folkens. 
Tappa aldrig korven i grillen. 
 
 
#1 / / Zyllah:

Otroligt underhållande videoklipp. Är den verkligen gjord på 60-talet? Det känns som om det är alldeles för bra kvalité på hon som pratar för att vara gjort på medeltiden ( :) ). <3

Svar: 1965-1970 Stod de när jag googlade :D kan hända det va första av avsnitten som kom ut då och att jag har hittat ett modernare :)
Emelie Jonasson