/ ponering /

En fröjd för åskådarna.


Ibland så är det fint att kunna underhålla mänskligheten som befinner sig inom en viss area. Men efter några minuters stirrande (när man då och då har tittat på personen i fråga för att få dem att sluta glo iallafall i några sekunder) så börjar jag faktiskt fundera starkt på om det faktiskt sitter fast nått mellan tänderna eller om middagen har satt sina spår i ansiktet. Fy ska vilken mardröm, varje gång. Efter att så diskret som möjligt ha kollat sig i spegeln för att kolla över fejjan så kan jag glatt konstatera att jag är lika vacker som när jag föddes utan kladd i ansiktet. 

Så varför stirrar hon så argt på mig? 
När det kommer till de stadiet att man faktiskt börjar tycka de e obehagligt, är det då lov att säga ifrån? 
Och vart går den sociala-gränsen för stirring på folk? 

#1 / / Linnea Aurora:

Alltså undrar även detta? Kräver svar från något- detta borde diskuteras mer!