Ibland så är det fint att kunna underhålla mänskligheten som befinner sig inom en viss area. Men efter några minuters stirrande (när man då och då har tittat på personen i fråga för att få dem att sluta glo iallafall i några sekunder) så börjar jag faktiskt fundera starkt på om det faktiskt sitter fast nått mellan tänderna eller om middagen har satt sina spår i ansiktet. Fy ska vilken mardröm, varje gång. Efter att så diskret som möjligt ha kollat sig i spegeln för att kolla över fejjan så kan jag glatt konstatera att jag är lika vacker som när jag föddes utan kladd i ansiktet. 

Så varför stirrar hon så argt på mig? 
När det kommer till de stadiet att man faktiskt börjar tycka de e obehagligt, är det då lov att säga ifrån? 
Och vart går den sociala-gränsen för stirring på folk? 

Linnea Aurora

Alltså undrar även detta? Kräver svar från något- detta borde diskuteras mer!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress