/ självcentrering /

jag är i livet och jag har en svans

Det är väll iallafall vad vanliga små korrar har så jag hoppas väll på att jag kan få lov att ha en liten också. Inte så mycke kanske men bara såpass att man inte fryser om rumpan när man sitter och väntar på tunnelbanan på vintern. Hade vart alla tiders.
Och jag har dessutom varit lite offline dem senaste dagarna. Det är inte heller meningen så jag vet om ursäkt för det. Jobbet kallade två dagar tidigare än väntat och ett surprice-taco besök av svärmor föreföll direkt efter jobb-passet igår. Så efter en lång och trevlig middag var det egentligen bara att hoppa ner i tofflorna med godispåsen och försöka låta kroppen få slappna av. Det ligger även en bok inne på sängbordet som skriker mitt namn, så istället för att dra fram datorn eller börja slåss med min kära telefon för att få uttryckt mina känslor så har jag istället valt ett mer egoistiskt sätt att leva.

Men för att dra en liten info om dagarna som kock på ett helt nytt ställe så måste jag erkänna att det är en stor övergång att gå från skola till anställd. Inte för att ingen är felfri men ansvaret ligger tyngre på axlarna. Både på gott och ont. När det va sagt så får jag erkänna att detta ämne kommer komma tillbaka i vågor den närmaste tiden så det är bara att stålsätta sig och hålla hårt i bordet. Nu börjar det.