/ photografering / realitet /

en topptur en nertur

 
Igår händer det, vi packade våra käraste ägodelar och flydde stan, precis som under en zombie ekalypse - aggressivt och rakt fram! Kanske inte lika dramatiskt som om det hade hänt i verkligheten om ett gäng zombies hade kommit vandrande men ändå. Jag vill ju tro att det faktiskt var mer eller mindre en liten flykt från verkligheten vi gjorde. 
 
Jag är nu inne på min sista av tre veckors välförtjänt semester, och med detta vill jag bara kungöra att *fanfar* Emelie sitter på i en stuga mitt ute i skogarna i Norge! Jag har väll på sätt och vi aldrig varit en stadsbo men inte heller någon skogsnisse. Jag håller mig bra i - kan man kalla de förorten? 
Hus med trädgård, uteplats och balkong. Det är drömmen för mig. Men hör och häpna, detta var mer eller mindre ett palats vi kom till. Med rinnande vatten, inne-toalätt, dusch och jacuzzi #hjärta. 
 
Så nu sitter jag här med min älskade och ett vännepar och njuter tystnade efter vi har vandrat upp och ner en ganska hög kulle/fjäll i över 3 timmar. Och i mig envisa envishet var det ytterst nödvändigt att jag tog med mig kameran (just in case) FÖR… OM jag inte hade gjort det så hade jag ångrat det så enormtför det gör man ju, det kommer ju alltid upp nått eller ett tillfälle då man kickar av några bilder och njuter, tassar vidare och stannar upp igen. 
 
Och nu kom regnet! Vi va la-hyttetur (som dem säger i Norge).