Fruktan för flugorna.

Nog för att det precis har varit denna mytomspunna rötmånad vi alla älskar och hatar så mycket så tycker jag väll ändå att dem här förbannade bananflugorna tar i lite väl mycket när det kommer till deras "livsgnistan".

Speciellt det där extra suget dem får att landa rankt ner i tallriken eller dragningskraften mot näsan som dem också verkar äga. Eller varför inte när dem flyger så nära att man blir påverkad av de men ändå så långt bort att man inte kan vifta bort dem.

Inte går det att bli av med dem heller. Dem har en förmåga att fortplanta sig värre än kaniner och verkar leva av ingenting. Dammsuga dem har funkar ganska bra så också men då han man ett nytt problem när man senare ska tömma damm-lådan på sugaren (kör utan påse).

Nej jag fick precis en lite luring rakt ner i kvällsmaten efter en lång dag på jobb och det är inte bara bara att försöka fiska upp den igen. Fördömda parasiter. Det hade inte gjort nått om dem bara helt plötsligt flyttade till månen.

För idag så tycker jag minsann att dem har fått alldeles för stor makt.

Bitterheten över kassar.

Plastkassarna idag :
Min mening är att dem är felgjorda!
Och vadan nu detta:
Packar du en kasse på affären så som vi oftast hör när vi handlar mat så lägger vi varorna så dem följer "skarven" längst ner i påsen. Logiskt eller hur? MEN!! När vi sedan ska lyfta påsen och då får varorna rakt in i benet medans vi går med dem.. Borde de vara socialt accepterat?

En påse borde vara bygd med handtagen på bredden (om ni förstår vad jag menar). Detta blev kanske lite vimsigt. Poängen är iallafall att efter en veckohandling utan bil så har jag blåmärken på benen efter att ha släpat med mig kassarna över halva stan. Eller så har påsen spruckit och jag står där varm och trött med handelns för mycket saker runt fötterna och i tillägg en hel skara gloende folk till publik.

Och när det nu kommer till publiken.
Vad har hänt med dagens generation? Eller är det bara generellt mest storstadsfolk som beter sig illa mot sina mötande? Jag satt mitt emot en tjej på tunnelbanan idag och hon log åt mig. Min första tagen då va "hon är inte Oslo-bo" och är inte det bara väldigt sorgligt? Att vi som bor i Oslo är eller tolkas som otrevliga stressade människor?

Nu blev det extremt mycket frågetecken och aggressioner här. Men ibland så blir jag lite irriterad på saker och ting här i världen som är tvärtemot vad jag är van vid eller hur jag vill ha de.

Men plastkassarna i dagens samhälle måste vara ett litet steg i matvaruföretagens konspiration att få oss och spendera mer än vi behöver. Min kära mor testa ut hur mycket pengar som egentligen går till att köpa "plast" under ett år (detta va för 20 år sen) och resultatet var att det gick över 200kr om året på kassar! Då är det nästan värt att börja med egen tygkasse.. Eller varför inte dra till med en "dramaten" (en påse men hjul och handtag typ som äldre släpar med sig på affären). Låte mig få bli tantföröklarad det rör mig ingenting, men jag slipper spräckta kassar eller knäckt rygg.

Horribla loppisdockarna och dess föregångare.

Sitter på tunnelbanan på min resa påväg hem igen efter ett 12 timmars pass på jobbet. Känner de är välförtjänt att sippra lite äpplejuice också.

Tänker lite på hur det va för en vecka sen när jag var hemma hos mor på landet och strosade runt barfota hela dagen. Kitligt gräs och en å annan geting. Det är lite konstigt att man inte sätter mer pris på saker och ting när dem sker men mer när dem är över. Som nu när jag är varm och trött så sättet jag stor pris på att jag faktiskt åt alla dem där glassarna i sommar som jag ville och att plattången till håret låg och dammade i en låda.

Apropå ingenting, min mor nämnde just för mig att hallon sesongen är över. Så för er som vill plocka hallon så är jag ledsen att meddela att det tyvärr är försent.

Och angående dem underbara dock-bilden över så är det också dagen för ca en vecka sen. Mamma tog med mig på utomhus loppis. Väldigt lyckat. Väldigt billigt. Massa getingar och en skräckinjagande docka. Eller två faktiskt.
Jag minns jag fick en porslin docka en gång när jag va liten. Den va otroligt vacker och hon fick stå och vaka över mig medans jag sov. Lite som en ängel.
När våra grannar på den tiden fick reda på detta tyckte dem det va så sött att dem tänkte köpa med sig en docka åt mig från Tyskland när dem varit där på semester.

Det var ju bara det att den "vackra" porslins dockan dem köpte föreställde en clown på en gunga.

Tänker låta detta sjunka in lite.

Den dockan bodde i min Walk in tills den dagen jag vågade kasta den. NO MORE.